never mind the friends i'm making, and the beauty that i'm faking, let me live my life like this.

de sköna killarna i my chemical romance

läser hemingway. lyssnar på morrissey & joy division. bakar pepparkakor. sover för lite. tänker för mycket.

läser just nu också låt den rätte komma in av john ajvde lindqvist. har skyhöga förhoppningar om den, & 130 sidor in så är jag inte besviken. än. ska bli spännande att se hur ajvde (för det är det häftiga efternamnet) ska kunna få denna otroliga spänning att hålla i 285 sidor till. om han lyckas så vet jag att det är en lyckad jul.



när jag skulle börja läsa låt den rätte komma in så började jag genast fundera på vilken musik jag skulle lyssna på samtidigt (läsning blir alltid snäppet underbarare med stämningsmusik) & kom på att jag hört att titeln på boken är från morrissey's let the right one slip in. så det blev en blandning av smiths & my chemical romance (första plattan, i brought you my bullets, you brought me your love). man kan ju inte läsa en vampyrroman utan my chemical romance om man är en scene kid. så enkelt är det.

(fan vad skönt det är att vara hemma i rby. yes, det är så rätt. i alla fall denna första veckan. hoppas det håller i sig & att jag inte gör ett misstag.)

(det är officiellt; meningen med livet är patrick stumps röst, mina damer & herrar!)

med den, vars hjärta ett skogsrå stjäl
får aldrig det mer tillbaka
till drömmar i månljus trår hans själ
han kan ej älska en maka...
viktor rydberg - skogsrået

forget it, i'll go out tonight & piss on her doorstep. i guess i'm my own better half.

hur trött är jag idag?

det är bara tre små dagar tills jag ska få åka hem hem heeeeeeem. if home is where the heart is, then we're all just fucked.

inatt hade i herrbesök så jag fick slagga på soffan. det var ovanligt bekvämt, men som vanligt tjabbar nacken med mig idag. imon ska jag kanske köpa nya converse. mina nuvarande funkar inte längre, stora hål under sulorna. gör jäääävligt ont när man går på grusad asfalt, let me tell you.

jag skrev faktiskt nått häromdagen, men har fastnat. så fort nån jag skriver om blir någorlunda lycklig så fastnar jag. vad ska man berätta om då liksom? ingen är väl intresserad av nån som är lycklig. låter som joss whedon. jag kanske borde låta nån döda tara, försöka våldta buffy, bli ond som willow?

lyssnar på eminem. kan inte fatta att jag lyssnade på honom när jag var liten, han är så jävla grov. är det därför man är lite fucked up nu på senare år?

the dream is over - HA HA - the dream is over - HA HA! (jag älskar dudesen i cobra starship).

call me mr benzedrine, but don't let the doctor in, i wanna blow off steam.

pstump, min hjälte.

idag fick jag mitt antagningsbesked för nästa termin och det blir kristianstads högskola. jag ska läsa kursen svenska: litteratur- & språkvetenskap. jag & päronen kom överens om att jag ska bo hemma & pendla i början i alla fall, så får vi se om jag kanske tar en etta där sen. kommer säkert bli bra. det kommer i alla fall bli en ordentlig skillnad om man jämför med stockholms universitet där jag går nu. tittade på litteraturlistan & insåg att jag har nästan alla böcker jag behöver, åtminstone facklitteraturen. hallelujah!

idag googlade jag "depression" bara för att jag börjat noja så förfärligt. insåg att jag har ganska många av symptomen för depression & det skrämmer mig lite. jag är väl inte deprimerad? jag har det ju relativt bra. jag känner mig bara så bedövad hela tiden. blir aldrig fruktansvärt glad (inte ens när jag kom in i kristianstad) eller fruktansvärt ledsen. jag är mittemellan hela tiden, dagarna i ända. egentligen borde jag väl prata med någon. jag har gjort det innan & det hjälpte så fruktansvärt mycket. jag har ju inga egentliga problem att prata om, men det hade ju varit skönt. sover knappt om nätterna, äter bara skit trots att jag mår psykiskt dåligt av det, lyssnar på musik praktiskt taget dygnet runt (ljudbok på ipoden om nätterna. ja, jag är så patetisk.) och blir totalt utmattad av att bara tänka på att gå & handla.

fall out boy håller mig på fötter just nu, hur töntigt/fjortis det än låter. någon fattar liksom. någon har mått precis som jag mår men har ett kanonliv nu.

det ska bli så fruktansvärt skönt att komma hem. ni fattar inte. hem.





the karma police came and threw me into cardiac arrest.

it's like trying to save an ice cube from the cold.

tack, tack, tack, tack, tack. tack.

jag vet inte vad som ska sägas ikväll.

idag läcktes fall out boys nya album & jag kunde såklart inte låta bli att dla den. jag kommer att köpa den så fort den släpps, för så mkt älskar jag dom. & jag tycker att det minsta man kan göra för att stödja ett band som praktiskt taget räddar ens liv flera gånger om dagen är fan att köpa deras skiva. 200kr. that's it. tack för mitt liv. hursomhelst så är skivan helt enkelt ett jävla mirakel. den är solsken, hundvalpar, regnbågar, tomtar, sommarkvällar, kramar, kärlek. den är helt otroligt perfekt & naken & allt som jag inte vågat hoppats att den skulle vara. jag skulle kunna fortsätta. på fullaste allvar. men det enda jag kan säga är att dom borde göra fall out boy till en nationalskatt, eller kanske en internationalskatt. alla borde känna som jag gör när jag lyssnar på deras musik. tack tack tack.

jag ska ta tag i mat & allt det där när jag är hemma igen. det ska bli jävligt skönt för såhär vill jag inte må. (för hemma är hemma, detta är inte hemma. börjar inse det mer & mer. betyder det att det inte finns nått mer för en sån som mig?)

jag vattnar min hjärnskada & sover så lite (så mkt) jag kan. tidigare googlade jag "meningen med livet" men jag kom inte fram till mkt. syrran & jag har en diskussion & hon är väldigt bestämd om sin åsikt & ibland håller jag med men jag hoppas att hon inte har rätt.

(visste ni att det ordet man säger flest gånger per dag är "jag". förvånande, va? jag känner då inte alls igen mig i det där.)

if you start out depressed everything's kind of a pleasant surprise.

(kostymerna borde massproducera lloyd dobler.)

if winning feels like losing, then i'm winning all the time.

(luke chueh.)

vissa dagar är mycket jobbigare än andra för mig. så är det ju i & för sig för alla, men det är alltid värst för en själv. tänker tillbaka & framåt på samma gång men jag förstår inte vad det är jag vill komma fram till. det jag vet är att fram/bak är samma medan nu är något helt nytt och nej, det känns inte rätt med nu. mitt liv är inte som jag trodde att det skulle vara vid denna åldern. ska man verkligen känna sig såhär gammal när man är nitton? jag känner mig som en dinosaurie. varför görs det så lite bra musik nuförtiden? jag behöver nått för att kunna slicka såren.

kommer ihåg när man inte var så cynisk om kärleken. för nu är jag det. för bara nått år sen kunde man träffa en kille, hångla lite & tänka "ja, this is it, nu är jag klar" men fan heller. varje gång var det nått. & nu tänker man mer "tja, han är väl okej, vi kommer ju aldrig synas igen ändå" även om man kanske ses igen. det kommer ju aldrig bli nått. varför? varför why varför?

alltid när jag skriver nånting är jag huvudkaraktär. betyder det att jag mitt sinne inte har nått kön eller att jag har något fel?

sthlm är en massaker & jag är bödeln.

you paint a pretty picture but the frame is so ugly.

idag kom jag på att jag verkligen suger på att blogga. man går igenom så otroligt många sinnesstämingar under dagen, men den ena flyger förbi snabbare än den andra & nu har jag ingen aning om hur jag nånsin skulle kunna beskriva nått av det. läget är lugnt i alla fall. har en smärre bakfylla, alldeles för mycket läxor & underbar musik i öronen hela tiden.

märkte för typ 2 minuter sen att all min modest mouse är borta. (hur? när försvann den? varför har jag inte märkt det? när i helvete slutade jag lyssna på modest mouse?) så fick dra igång limewiren & dla helt febrilt. & midtown midtown midtown. jag älskar dig, gabe saporta, jag älskar midtown & cobra starship & att du är sådär lagom creepy när du sjunger seriösa låtar om att låsa in den du älskar i din källare. om du vill ha mina barn så är det bara att ringa. pstump förstår säkert mitt dilemma. pstump vet att han är min första & bästa men att ögonen ibland vandrar.

imon börjar (återigen) allvaret. tycker att jag skriver så varenda gång, men jag har i ärlighetens namn skjutit upp denna tentan in i det sista. fråga mig inte varför för jag tror inte den blir så svår & det är böcker jag verkligen älskar. det är väl nån inneboende instinkt att allt jag måste göra automatiskt blir tråkigt. det är ju jättebra, verkligen verkligen, starkt jobbat fia. kanon. jobba på nu med dig innan du hamnar på gatan som du förtjänar.