you came along because i love your face, and i'll admire your expensive taste.

Sedan sist har jag:

- Sett nya Harry Potter filmen, och är grymt nöjd med den.
- Städat min farmors lägenhet.
- Klyvt två lass ved med min käre far.
- Festat och varit på Östersjö.
- Jobbat på Sifo.
- Varit i Växjö och tittat på universitetet.
- Sökt (och förlorat) uppemot 20 lägenheter.
- Fått krångel med piercingen igen.

Så ligger det till. Skulle egentligen gått till gymmet idag, men har insett att om jag inte pausar i några dagar så kommer jag aldrig bli av med förkylningen jag haft sedan midsommar. Så det blir uppehåll tills på måndag då. Ikväll ska kanske jag och fröken Svensson och fröken Hermansen till Nettan. Alltid lika trevligt att sitta hos henne och snacka skit så får hoppas att det händer.

Imorgon så har fröken Svensson bestämt att det blir utgång, och självklart hakar vi på. Fröken Rydell kommer hem på eftermiddagen från Liseberg, så det blir väl då någon gång. Antagligen hemma hos Sudden. Antagligen övernattning där också.

Nu ska jag chilla en stund till, sen blir jag inte förvånad om jag ska upp till fröken Svensson. Sen får man se vart vinden bär.

(Första gången jag skrivit ett blogginlägg där allt handlar om "detta har jag gjort," "detta ska jag göra." Gillar det inte lika mycket.)

knowing my heart knows my head is lying, lying.

Är nu ensam hemma tills på torsdag. Ligger på soffan, läser Chuck Palahniuks Fight Club och försöker att bli sömnig.

Mycket tänkande händer när man är ensam märker jag. Inte ensam som att man känner sig övergiven, utan fysiskt ensam. Utan någon att bolla tankar med. Det är antagligen någonting som jag kommer genomleva väldigt mycket när jag bor själv i Växjö. Ska verkligen försöka ge mig ut och umgås med nya människor, men jag har aldrig varit bra på det. Mina närmsta vänner har jag känt i praktiskt taget hela mitt liv. Visst får man ideligen nya kompisar, men aldrig riktigt på samma sätt. Det är som att när man blev myndig så blev alla lite för vuxna för att kunna slappna av med nya människor, så som man måste göra om man ska få så bra kompisar som man har när man är ung.

Läste precis på Svens blogg att hon ska jobba på Brunnen på fredag, vilket betyder att jag får försöka dra med mig syrran på Harry Potter. Måste ju i alla fall se den samma vecka som den kommer ut, sen kan jag se den igen med kompisarna. Förra filmen tror jag att jag såg på bio tre gånger. Men jag gillar ju uppenbarligen inte Harry Potter så mycket, som alla märker. Claes på Brunnen har dessutom inte ringt mig, och jag har inte råd att gå dit så jag får inte se Robert Gustafsson. Det suger, men Harry Potter.

Försöker just nu intala mig själv att idoler bara är människor som alla oss andra. Vissa kämpar mot olika beroenden, mot nya människors inflytande som kanske inte är så bra, och det är okej. Vi är alla unga och dumma, låt oss ta vara på det innan det blir för patetiskt.

Läste nyss ut Girlfriend in a coma av Douglas Coupland och ville bara tillägga:
Jag säger: "Det finns tre saker vi gråter för här i livet, Linus: sånt vi mister, sånt vi finner och sånt som är enastående. Ikväll har ni upplevt alla tre."

oh, how i want to break free.

Jag kom in på mitt förstahandsval på Växjö universitet. Yay för mig, men det betyder att jag måste hitta en lägenhet och växa upp ännu lite till. Det räcker med det nu tycker jag faktiskt, men a girl's gotta eat.

Tosia i helgen och det var faktiskt mycket lyckat. Päronen hade som vanligt sin fest på lördagen och Sanna och Sven kom från mitt gäng. Det är svårt att misslyckas med att ha kul på Tosia.

Jag har en väldigt bra kompis, som jag inte tänker nämna vid namn, som tycks ha fått för sig att hon är "en dålig människa" och att man är osmart som är kompis med henne, att hon förstör. Hatar att hon tänker så, för det är så långt ifrån sanningen man bara kan komma. Vi är i en jävligt jobbig och förvirrande ålder just nu, allihopa, där vuxna tror att vi ska ha svar på allt. Innan man är 20 ska man ha full koll på sin framtid, man ska vara ansvarsfull och alltid betala sina räkningar.

Jag vet, gnäll gnäll, men det är såhär det ligger till.

ch-ch-changes

Okej, så. Som de som känner mig bäst vet så har Panic "splittrats." Panic har i nästan fem år varit ett av de där banden som man vänder sig till när det är jobbigt, när det enda som kan göra livet en smula bättre är rätt musik. Jag reste 7 timmar i en svettig buss, fick praktiskt taget lunginflammation och svimmade nästan av bara för att få se dem live. Att det var värt det och att jag skulle göra om det imorgon om jag kunde bevisar kanske att de är cementade i mitt liv, för att inte tala om all musik de visat mig. Panic har introducerat mig för Beach Boys, Queen, Zombies, Misfits, Radiohead, Smashing Pumpkins, Third Eye Blind, och det är bara dem jag kan komma på lite snabbt.

Det är den själviska sidan av det hela. Jag vill att dessa fyra killarna ska trivas skitbra ihop och göra sin musik. Nu är det så att de bildade detta band när de var tonåringar. Vem av oss kan ärligt säga att när vi var sexton så visste vi exakt vad vi ville göra för resten av våra liv? Grattis till den som kunde det. Vi normala dödliga förändras med tiden, växer upp och blir intresserade av nya saker.

Nu blir det två band. Och mer musik = mer kärlek. Det är den positiva sidan av det hela.

Så till det ursprungliga Panic: tack för fyra underbara år, två underbara skivor, en underbar konsert och för allt.