hold me closer, tiny dancer.

Att sitta vid datorn precis nyduschad med en kopp té i högsta hugg är minsann inte illa pinkat. Alldeles strax läggdags.

Idag tycker jag synd om en av mina allra närmaste i vår dysfunktionella lilla kompisfamilj. Har mina vänner ont så har jag ont och jag tycker inte om att ha ont. Som tur är så är hon så fantastisk att hon kan se förbi det svåra, att det alltid blir bättre och ändå förstå att man får faktiskt vara ledsen. Det finns inga regler mot att vara ledsen, man måste låta sig själv vara det tills känslan går över. Det var kvällens djupa tanke.

Pappa och jag var ute och promenixade ikväll och gick upp på berget i brunnsparken. Fantastisk utsikt även om min kondition för närvarande sviker. Foten överlevde dock så nu sätter vi igång! Pappsen utmanade mig till att klara ett halvt maraton innan slutet av juli. Challenge accepted.

Imorgon så kommer en annan ur min kompisfamilj äntligen hem från storstaden! Då ska jag plocka upp henne vid flyget och sen ska vi till Sanna för frukost och mys. Får se vad vi kan hitta på, minigolf är ett hett förslag om ekonomin tillåter.

Nu ska jag kika några minuter på en film, dregla över Christian Slater som när jag var femton och svälja téet. Godnatt!

"Feeling screwed up at a screwed up time in a screwed up place does not necessarily make you screwed up." - Pump up the volume (1990)